Skedemosse, offersjön

Romerska historieskrivare berättar livfullt om germanernas offerseder. Vi känner också till dem genom arkeologiska fynd. Särskilt berömda är de jylländska offerfynden från perioden ca. 100-500 e.Kr., där bl.a. stora vapenoffer ingår. Den enda svenska motsvarigheten till dessa fynd är Skedemossefynden från Öland. Platsen undersöktes i början på 1960-talet.

Bild, Skedemosse där den då grunda insjön var belägen

Under århundradena efter Kristi födelse (ca. 200-500 e.Kr.) offrade ölänningarna människor, djur, vapen, bronssmyckade vapenbälten, silvermynt, guldringar m.m. i den då grunda insjön. Typiskt är att vapnen och de andra föremålen avsiktligt förstörts innan de kastades ut i vattnet. Detta för att försäkra sig om att de inte kunde användas av människor utan enbart var offer åt gudarna. Myrmarken har odlats i sen tid och har inte bevarat textilier och läderarbeten, som i likhet med de danska måste ha ingått i offren.

Djuroffren i Skedemosse är talrika. Hästen har varit det vanligaste offerdjuret men även kreatur, får och svin, ja även människor har fått sätta livet till i de religiösa riterna. Ben efter hundratals hästar, 80 kor och 60 får har grävts fram tillsammans med kvarlevorna av 38 människor. Hästkött var sällsynt på matbordet i vardagen, men benen i mossen visar att häst har förtärts vid offermåltiderna. Skedemosse var troligen en central offerplats för Öland. Mest intensiva har offren varit under perioden ca. 200-400 e.Kr., då mängder av vapen som svärd och spjut kastades i vattnet. Från denna tid härrör också de sammanlagt 1,3 kilo tunga arm- och fingerringarna, ett av landets största samlade fynd av smyckeguld. Även guldringarna har medvetet förstörts, de bär spår av hugg. Ett fragment likt den ormhuvudprydda armring som offerfyndet i Skedemosse har påträffats vid undersökningar av den närliggande Skedstadboplatsen i Bredsättra. Fyndet antyder att guldringarna är lokalt producerade.

Text: Börje Nilsson, Ölands kulturarv 1999.