[ STARTSIDAN ] [ ARKIV MÅNADENS SOCKEN ]

Månadens socken

Smått och gott om Källa

Källa är en av Ölands mindre socknar belägen mellan Högby och Persnäs. Socknen gränsar i väster mot Kalmarsund och i öster mot Östersjön. Inom socknen finns 8 byar.

Jordbruket är och har alltid varit socknens viktigaste näringsgren, under senare år har emellertid många bruksenheter slagits samman och antalet gårdar minskat. Av Källas totala yta på 2.700 hektar brukas idag ungefär 800 hektar mark där specialgrödorna har fått allt större betydelse.

I socknen finns bland annat dagvaruhandel, gårdsbutik och bilverkstad. Företag inom el- och bygg, reparation och trädfällning, mindre livsmedelsproduktion samt en restaurang öppen under sommaren (Källagården anno 1752). Sist men inte minst ett antal lokala konstnärer och konsthantverkare.

Källa hembygdsförening äger en liten stuga belägen intill Källagården. I stugan finns en samlig äldre bruksföremål från bygden. Socknens byggnadsförening förestår Källa bygdegård belägen väster om väg 136.

I Källatorp hittar vi Ölands äldsta golfbana. För den motorintresserade finns Källa Crosscart som bjuder på en spännande körupplevelse.

Källa gamla kyrka
Den trevåniga kyrkan reser sig likt en borg över Källahamn. Den är byggd i flera etapper, från 1100-talets andra hälft och till mitten av 1200-talet. Kyrkan är idag en stor turistattraktion men här hålls även sommar gudstjänster och är också en omtyckt vigselkyrka.

Källa nya kyrka
Redan i mitten av 1800-talet började man planera för en ny kyrka i Källa. Flera olika förslag dryftades och till slut enades man om att kyrkan skulle ligga i byn Vi. Den nya kyrkan byggdes 1887-1888.
Mer om kyrkorna i Källa finns under länken Ölands kyrkor i menyn till vänster.

Stenbrytning och Kalkbränning
Kalkstenen på Öland har varit en viktig handelsvara ända sedan medeltiden. Under 1500-talet nämns stenhuggarbyn "Dälje" vid Horns udde som bland annat levererade sten till slotten i Kalmar och Borgholm. Spåren av stenbrytnigen syns tydligt även i Källa socken, bland annat väster om kyrkan.

Att det fanns många duktiga stenhuggare i bygden redan under medeltiden kan vi se på kyrkogården vid Källa gamla kyrka. Här finns flera gravar med gavelhällar från den tiden.

Efter en nedgångsperiod under 1700-talet blomstrade stenhanteringen åter upp under 1800-talet, dock endast som en binäring till jordbruket. I stenbrotten på Vi och Kvarnstads alvar bestod tillverkningen till stor del av trappsten. De bearbetade stenarna skeppade sedan ut till städerna kring Östersjön.

Även om stora mängder kalksten exporterades och användes till byggnadsmaterial behövdes kalksten även till kalkbränningen. Bränd kalk användes bland annat till puts vid husbyggen. Begränsad tillgång på ved skapade problem för kalkbränningen under 1600- och 1700-talen. De sägs också att kalkbränningen var orsak till att skogarna på norra Öland kraftigt reducerades under denna tid.

På Vibo alvar ligger Källas bäst bevarade kalkugn, byggd 1868.

I bergsbrotten byggde stenarbetarna sina enkla kojor av sten. Här kunde man vila ut, äta sin matsäck eller eventuellt övernatta vid dåligt väder. På Vi alvar finns en gammal övernattningskoja bevarad.

Källahamn
1765 skriver Peter Åstrand: Kjällahamn är den bästa och säkraste för alla wäder. Redan då hade ölänningen sedan länge seglat öster ut, med sig i lasten hade man handelsvaror, bland annat kalksten från stenbrotten i Källa.

Under 1800-talet var Källahamn en av de främsta utskeppningshamnarna på öns östra sida. Här ifrån utfördes stora mängder råsten, golv- och trappsten samt även kalk. Lasterna gick till ett flertal svenska orter men även till städer på andra sidan Östersjön. Källahamn, var också en betydande hemmahamn för skutor, 1867 fanns här tretton registrerade skutor. Dessa ägdes huvudsakligen av bönder i trakten.

Kvarnar
Källa socknen har ett stort antal stubbkvarnar bevarade. I Högnäs står bland annat en liten knuttimrad kvarn. På norra Öland var många byggnader knuttimrade, särskilt mangårdens hus. Även till en del kvarnar användes denna teknik. I stället för en stubbe av trä användes ofta en konisk stenfot av kalksten.

Fornlämningar
På Vi alvar väster om väg 136 ligger ett gravfält med bland annat ett stort antal domarringar. Dessa består av runda klumpstenar, placerade uppe på tre andra stenar, s.k. liggande hönor. Här finns också treuddar och fyrsidiga stensättningar. Undersökningar av ett antal domarringar har givit dateringar till yngre järnålder.

Norr om Kvarnstad finns ett antal järnåldershus och ett gravfält.

Högenäs orde
Orde är ett öländskt ord för udde. På udden kan man se de åsar inlandsisen lämnade efter sig på östra sidan. Uddens högsta punkt är tio meter och här står en många hundra år gammal fyrbåk byggd av sten. Utsikten är vacker över sjömarkerna med betande boskap och där orkidéerna blommar rikligt under våren. Udden bjuder också på ett rikt fågelliv av vadare och änder. Simfåglar som grågås och ejder. Till de häckande fåglarna hör skärfläcka och silvertärna. Högnäs orde är avsatt som naturreservat.

Hagelstad
Söder om byn Hagelstad ligger ytterligare ett naturreservat. Området består av en lundartad ädellövskog med ek, lind och ask. Cirka en tredjedel av skogen består av lind vilket är en av anledningarna till att området skyddas. I skogens buskskikt förekommer mycket hassel. Till den rika markfloran hör bland annat blåsippa, lundgröe, murgröna och vårärt.

Källor:
Natur & Kultur på Öland, Länsstyrelsen i Kalmar län 2001.
www.kalla.se

[ STARTSIDAN ] [ ARKIV MÅNADENS SOCKEN ]